tisdag 18 maj 2010
Varför känns allting mycket mer på nätterna? Jag tänker, tänker, tänker. Jag förstår inte varför. Jag vill bara leva i nuet och vara lyckligast i världen. Är jag det? Det känns som jag är det när jag är med dig. Men på kvällarna, när jag blir själv börjar jag tänka, massor. Jag vill bara att det ska vara vi föralltid, det är allt jag vill.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
sv: ja, det är verkligen så svårt det här med kärlek. det verkar göra så himla ont. men man kanske måste våga? (så himla fin blogg du har förresten, du skriver underbart)
SvaraRaderaDet är verkligen på natten man tänker om allt, verkligen allt. Och det blir ju så tröttsamt för ibland kan man inte sova för att man undrar så mycket.
SvaraRaderaOch tack, kul att du tycker så :) Ska se om hjärtat låter mig skriva mer om sådant, känns ändå bra att skriva men inte alltid att orden kommer ut.