våra världar är lite smått upp och ner just nu. det är så mycket med allt så vi knappt hinner andas. vi pratade om det igår, visste inte att han kände som han gjorde. jag får så sjukt ont i magen när han mår dåligt. men nu ska vi få spendera en ledig helg tillsammans, bara med varandra. jag längtar.

jag förstår inte hur vissa människor klarar av att bli lämnade, lämnade av någon de älskar mer än någonting annat. hur klarar man det? jag har tänkt på det massor, att han skulle lämna mig. vad gör man då? jag skulle dö..iallafall en väldigt stor del av mig skulle dö. jag skulle känna smärta i varenda kroppsdel. jag skulle bli påmind om honom varje steg jag tog, varje film jag såg, ja allt. Han är mitt ALLT. det får inte hända, det ska inte hända.
jag vet inte varför, och jag vill inte alls tänka på sånt här, men det bara kommer över mig ibland.

tack för att du tar emot mig när jag faller.

jag älskar honom



så jävla mycket!!

han har sagt att jag får flytta in hos honom precis när jag vill. jag vill men samtidigt inte, inte just nu. jag vet inte om jag är redo, och jag vet inte om jag vill bo där han bor. jag vill att vi ska flytta till en annan lägenhet, tillsammans. men jag vågar inte säga det för han verkar så säker på att vi ska bo hos honom först, innan vi skaffar nått annat.

känslan av att han är min, bara min, är ofattbar. jag förstår inte hur någon som han kan vilja vara min. bara MIN. man kan tro att man kan bli trött på att höra "jag älskar dig" tusen gånger om dagen, men jag tröttnar aldrig. låt mig får vara din livet ut.

jag tror jag älskar för mycket ibland.
han ska vara ifrån mig drygt en vecka och jag har sån jävla ångest, är det att älska för mycket?