Jag har alltid undrat hur det känns när det pirrar sådär i magen, som alla pratar om, när han ser dig i ögonen. Hur det känns att vakna bredvid honom man tycker om mer än någon annan. Hur det är att ha någon du kan kalla din, och ha någon som kallar dig för sin. Hur det känns när han säger att du är det finaste som finns, fast du är precis nyvaken och har ruffsigt hår. Jag har alltid undrat hur det känns att vara Två, hur det är att höra ihop. Jag har alltid undrat hur det känns att vara kär, på riktigt.
Jag tror jag vet nu..hur det är att vara kär, på riktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
sv: åh tack så himla mycket!
SvaraRaderadin blogg är så finfinfin! och jag blir så glad för din skull, att du äntligen fått veta hur det känns att vara kär, på riktigt. jag vet inte hur det känns men jag hoppas att det är sådär fint som alla säger. kram på dig med!
sv: Tack så himla mycket. På riktigt!
SvaraRaderaDet är fint att vara lyckligt kär. Fjärilarna och de där orden man vet är sanning hur osannolika de än låter. Jag tror på att ord är viktiga i ett förhållande, fast de där små rörelserna också.
Ibland känns det som jag glömt hur det är att vara kära, på riktigt. Fast det gör inte så mycket. Det kommer tid för kärlek någon gång snart också.
Din blogg verkar fasligt fin måste jag säga. Här måste jag läsa mer!
Va fint du skriver. Helt underbart enligt mig!!
SvaraRadera