She hurts and she cries,
but you can't see the depression in her eyes,
because she just smiles




jag. nu.

han bara jobbar jobbar och jobbar. det känns som vi har tappat allt, eller iaf mycket, av det vi hade. den Riktiga kärleken.

det är inte alltid så lätt att älska någon som har älskat någon förut. ibland, eller ganska ofta faktiskt, så önskar jag att vi båda var nybörjare på detta område. att jag var den han älskade först, och att han var den jag älskade först. att vi fick uppleva allt som har med kärlek att göra för första gången tillsammans, att båda var lika mycket nybörjare. men nu är det inte så, vi har båda haft förhållanden tidigare. jag vet inte hur mycket han tänker på det, men jag tänker på det ofta, hans tidigare flickvänner mm. det gör ont i mig. (jag vet, det kallas svartsjuka..) det gör också ont i mig när jag tänker "tänk om det nån gång tar slut". jag får en stor klump i magen och jag vet att jag inte får tänka så, jag vill inte tänka så heller. men jag är expert på det, att tänka.
att veta att någon har älskat honom, min pojkvän som jag älskar mer än allt annat , och att han har älskat någon annan innan mig ger mig nästintill panikkänslor. när vi gör saker, kan vara vad som helst, så undrar jag om han jämför mig med andra. och när en annan tjejs namn nämns så rinner svartsjuka genom kroppen och det gör ont i mig. men vi har aldrig pratat om det här.
är det bara jag som känner såhär? vad gör man åt det?

Vad prioriterar du om du måste välja, en kväll med dina vänner eller en kväll med din kärlek?

just nu skulle jag välja en kväll med mina vänner för det var allt för längesen vi sågs allihop. mina fyra tjejer som är de bästa i världen. en kväll där vi bara är.
oftast behöver jag inte välja mellan dem, våra kärlekar och vi tjejer är som gjorda för att vara tillsammans allihopa. vi har så himlans roligt, alltid, när vi är med varandra.

men en kväll med bara min älskade kan ofta också vara det bästa som finns. men vi har en liten svacka just nu. eller jag vet inte vad vi har, båda går runt och tänker på mycket, mesta jag tror jag. på allt och inget och det går ut över honom. och hans tankar går ut över mig. det är egentligen inga allvarliga saker. men det är väl såhär "i den här åldern", som man brukar säga. konstiga tankarna övertar hjärnan.

förlåt förlåt. det var alldeles för längesen jag skrev nu. vad vill ni höra om? skriv en fråga eller vad som helst, precis vad som helst.

jag behöver er hjälp, underbara ni.
puss på er!

varför känns det som att han är för bra för att vara sann? när ska smällen komma? det stora grälet? vi har varit tillsammans i mer än 8 månader och har inte bråkat en endaste gång. lite småtjuriga har vi väl varit men inte mer.
för att beskriva känslan med ett ord så säger jag: perfekt!
kan allt vara perfekt?

han: kan inte tänka mig hur det skulle vara utan dig. du är det bästa som hänt mig! :)

hur gör man för att inte gråta när man säger hejdå? jag vill inte visa för honom att jag är ledsen. snälla hjälp mig!

det är så jävla tomt utan honom..snälla kom hem nu!

våra världar är lite smått upp och ner just nu. det är så mycket med allt så vi knappt hinner andas. vi pratade om det igår, visste inte att han kände som han gjorde. jag får så sjukt ont i magen när han mår dåligt. men nu ska vi få spendera en ledig helg tillsammans, bara med varandra. jag längtar.