sv: åh vad tror du han skulle säga om du berättade? min pojkvän vet så himla väl om mitt monster. jag skulle inte kunna dölja det ens om jag ville. men jag vill inte för det skulle bara göra monstret ännu tyngre, att släpa på det ensam. nu hjälper han till lite och när det dumma komma fram är han i alla fall lite förberedd.
sv: han verkar bra. jag tror han skulle stötta dig om du berättade. av någon anledning (tycker jag) att det blir lite lättare när man pratar om det. usch, jag hatar svartsjuka. jag har blivit mycket bättre på sistone men de första åren av vårt förhållande var en riktig pärs (för både honom och mig!). och du, jag vet hur det känns att ha svårt att prata känslor - det har jag med. jag känner mig så fånig. men när jag väl börjat brukar orden bara rinna ur mig!
sv:nej, jag vet verkligen inte. jag och min pojkvän har känt varandra i typ fyra år och varit tillsammans i två och ett halvt. han litar på mig, jag litar på honom (tror jag). men ändå dyker svartsjukan upp ibland och försvårar allt. men eftersom det blir alltmer sällan tror jag faktiskt att det enda som hjälper är tid, tid och mer tid. ju längre man varit tillsammans och ju mer saker man gått igenom, desto mer litar man på varandra och desto mindre blir svartsjukan. så tror jag.
Hej, vem är du? Jag blev så glad för din kommentar, jag hör gärna av mig till dig istället för att bara vara ensam och ledsen.
SvaraRaderasv: åh vad tror du han skulle säga om du berättade? min pojkvän vet så himla väl om mitt monster. jag skulle inte kunna dölja det ens om jag ville. men jag vill inte för det skulle bara göra monstret ännu tyngre, att släpa på det ensam. nu hjälper han till lite och när det dumma komma fram är han i alla fall lite förberedd.
SvaraRaderasv: han verkar bra. jag tror han skulle stötta dig om du berättade. av någon anledning (tycker jag) att det blir lite lättare när man pratar om det. usch, jag hatar svartsjuka. jag har blivit mycket bättre på sistone men de första åren av vårt förhållande var en riktig pärs (för både honom och mig!). och du, jag vet hur det känns att ha svårt att prata känslor - det har jag med. jag känner mig så fånig. men när jag väl börjat brukar orden bara rinna ur mig!
SvaraRaderasv:nej, jag vet verkligen inte. jag och min pojkvän har känt varandra i typ fyra år och varit tillsammans i två och ett halvt. han litar på mig, jag litar på honom (tror jag). men ändå dyker svartsjukan upp ibland och försvårar allt. men eftersom det blir alltmer sällan tror jag faktiskt att det enda som hjälper är tid, tid och mer tid. ju längre man varit tillsammans och ju mer saker man gått igenom, desto mer litar man på varandra och desto mindre blir svartsjukan. så tror jag.
SvaraRadera