Att en hjärna kan innehålla så många tankar är ofattbart..

visste ni

att jag vill - sitta på klipporna med dig igen och höra dom fina orden som var riktade direkt till mig från ditt hjärta
att jag har - mycket som snurrar i min hjärna just nu
att min senaste kyss - var av dig, lika bra som alltid
att jag lyssnar mycket på - låtar som betyder nått speciellt
att jag funderar på - vad som cirkulerar i hans hjärna
att jag pratar – alldeles för lite ibland
att jag inte gillar – att min hjärna tänker miljontals tankar varje dag

att min första riktiga kyss – från Honom var magisk

att jag avskyr när folk snackar - och alltid tror att dom har rätt
att kärlek är – det bästa och värsta som finns
att jag gillar – sena varma sommarnätter som spenderas med folk jag tycker om
att jag är förälskad i – hans lukt

att jag alltid kommer att vara – mig själv
att sist jag grät var – igår när jag hade druckit alldeles för mycket
att min mobiltelefon är – snart på lagning

att när jag vaknar på morgonen – ler jag inombords när han ligger bredvid mig
att innan jag går och lägger mig – tar jag av mig alla kläder, utom trosorna

att igår hade jag – en mestadels underbar kväll i goda vänners sällskap

att idag har jag - saknat, varit bakis och sovit halva dagen
att i kväll ska jag – krypa ner under täcket och somna till en film
att i morgon kommer jag – uträtta lite ärenden och senare träffa min underbaring
att jag just nu tänker på - vad han kallade mig imorse, det var fint

att jag hoppas – att jag slutar oroa mig över allt
att jag verkligen vill - att han ska vara min föralltid

why do you have to be so cute?

Han frågade om det var nått fel. Jag svarade nej, som alltid. Aldrig är det nått fel. Jag var bara trött. Jag önskade nästan att jag hade sagt ja, så han hade fått veta hur jag tänker och känner. Att det kan finnas så många tankar i en hjärna är helt sjukt. Jag tänker, tänker på allt jag inte ska tänka på, jämt. Vad bra livet vore om hjärnan hade en on och off knapp..

Förlåt. Jättemycket förlåt, men jag hinner inte blogga just nu. Jag jobbar, är resterande tiden med min älskling och nu ska jag iväg på peace and love. Jag ska inte lova för mycket men jag återkommer nog efter helgen. Puss på er så länge!

Jag älskar så mycket att det gör ont. Och just därför rinner det tårar nerför mina kinder, det blev för mycket på samma gång ikväll...

Jag känner mig så säker, just nu, på att jag vill dela resten av mitt liv med honom. Han kallar mig sin fru och jag kallar honom för min man. Vi, mest han, pratar om att vi ska gifta oss i framtiden. Kollade lite på Victoria och Daniels bröllop i lördags och började drömma lite om hur det skulle vara att gifta sig själv. Han pratar även om barn. Vi brukar skämta om olika namn som vi skulle kunna döpa dom till och en dag när vi pratade sa han att när vi väl får barn så skulle vi döpa dom till nått finare. Och vi ska ha två stycken, för det tycker han är lagom. Ibland låter han så säker, och ibland inte lika säker.
Men det jag vill mest av allt är att aldrig förlora honom, aldrig!

Förlåt för att jag har varit lite frånvarande, men jag har varit upptagen. Jag har haft världens bästa helg med världens bästa människor och en massa kärlek på det.
Vi stod där på dansgolvet, du och jag, och dansade tätt tätt intill varandra när orden "Jag älskar dig ----" kom ur min mun. Dom bara kom, för det var just så jag kände då, att fan va jag älskar honom! Och orden ur hans mun "Jag älskar dig också, väldigt väldigt mycket" träffade rätt i hjärtat. Just då, just där var jag utan att tveka världens lyckligaste.
Men nu nån dag senare ser jag att Hon skrivit till honom, nästan precis den stund vi sa dom där orden till varandra. Det var inget speciellt, bara en helt vanlig fråga. Men jag vill inte, jag vill inte att han ska ha kontakt med henne. Jag tror det kallas svartsjuka, men jag vill verkligen inte! Jag får så ont i magen..

För nästan exakt ett år sen tog jag studenten. Trots att det var minusgrader på morgonen och max 15 grader hela dagen så var det den lyckligaste och bästa dagen i mitt liv.
Jag hade då också haft en helt underbar vecka med min klass. Vi bland annat grillade, spelade brännboll, åt på restaurang och drack alldeles för mycket alkohol. Sån sammanhålning som vi hade den veckan hade vi inte haft någonsin på de tre åren vi gått i samma klass (lite synd).
Jag hade haft ångest för den här veckan länge, väldigt länge. Jag skulle aldrig mer få gå i samma klass som mina underbara vänner, jag skulle aldrig mer ha en skola i ryggen varje dag. Jag var lämnad, lämnad i vuxenvärlden.
Dagen efter den stora dagen vaknade jag upp med ångest igen, som alla hade pratat om, och tänkte "Va fan ska jag göra nu?!"
Men trots det så har jag aldrig någonsin varit så glad som när vi stod på flaket och sjöng "Vi har tagit studenten, fy fan va vi är bra!!"
Och visst, i början, speciellt när alla började skolan igen, så saknade jag det. Jag ville tillbaka igen, och det kan jag även känna fortfarande ibland. Men allt har ordnat sig, jag har jobb, en underbar pojkvän och börjar troligtvis plugga till hösten.
Just nu leker livet!

Han är många många mil från mig just nu, och kommer att vara det i några dagar till. Jag saknar honom redan när vi bara varit ifrån varandra i några timmar, nu ska han vara borta i flera dagar. Jag vet att jag är en tönt men jag kan inte rå för det, jag tycker själv att det är skitjobbigt.
Jag vill bara att han ska komma hem igen..