För nästan exakt ett år sen tog jag studenten. Trots att det var minusgrader på morgonen och max 15 grader hela dagen så var det den lyckligaste och bästa dagen i mitt liv.
Jag hade då också haft en helt underbar vecka med min klass. Vi bland annat grillade, spelade brännboll, åt på restaurang och drack alldeles för mycket alkohol. Sån sammanhålning som vi hade den veckan hade vi inte haft någonsin på de tre åren vi gått i samma klass (lite synd).
Jag hade haft ångest för den här veckan länge, väldigt länge. Jag skulle aldrig mer få gå i samma klass som mina underbara vänner, jag skulle aldrig mer ha en skola i ryggen varje dag. Jag var lämnad, lämnad i vuxenvärlden.
Dagen efter den stora dagen vaknade jag upp med ångest igen, som alla hade pratat om, och tänkte "Va fan ska jag göra nu?!"
Men trots det så har jag aldrig någonsin varit så glad som när vi stod på flaket och sjöng "Vi har tagit studenten, fy fan va vi är bra!!"
Och visst, i början, speciellt när alla började skolan igen, så saknade jag det. Jag ville tillbaka igen, och det kan jag även känna fortfarande ibland. Men allt har ordnat sig, jag har jobb, en underbar pojkvän och börjar troligtvis plugga till hösten.
Just nu leker livet!