onsdag 11 augusti 2010

vi satt i busskuren tillsammans mitt i natten, regnet öste ner. vi väntade på skjuts som aldrig ville dyka upp. det var massor av folk på stan men i min värld kändes det bara som att det var han och jag.
han sa: jag skulle kunna sitta här hela natten, bara jag får sitta här med dig.
jag dog litegrann inombords.

1 kommentar:

  1. Svar;
    Åh, men vännen! Det ska de inte behöva! Men jag blir rörd av att det berör dig! Massor av kramar!

    SvaraRadera