Jag har alltid undrat hur det känns när det pirrar sådär i magen, som alla pratar om, när han ser dig i ögonen. Hur det känns att vakna bredvid honom man tycker om mer än någon annan. Hur det är att ha någon du kan kalla din, och ha någon som kallar dig för sin. Hur det känns när han säger att du är det finaste som finns, fast du är precis nyvaken och har ruffsigt hår. Jag har alltid undrat hur det känns att vara Två, hur det är att höra ihop. Jag har alltid undrat hur det känns att vara kär, på riktigt.
Jag tror jag vet nu..hur det är att vara kär, på riktigt.

Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö

Han har ett foto av henne i en bok ovanför sängen. På Henne. Det är inte dom nu, han har mig, jag har honom. Varför en bild på henne? Han kanske inte vet om den..eller har glömt bort att han har den där. Ingen aning. Men jag fick ont i magen när jag såg det. Jag vet hur mycket han tycker om mig. Men tänker han på henne också? Jag vill inte veta...

"Jag är väldigt glad att jag har dig ska du veta"
Ett sms kan förgylla en hel dag.

idag är en sån dag när jag är väldigt glad, fast jag egentligen inte vet varför. eller jo. har varit med honom hela helgen fram tills nu. vi har lagat god mat tillsammans, kollat på film, festat, varit med kompisar, lyssnat på musik, hälsat på släktingar och bara varit.
jag tror att den här sommaren kommer bli något alldeles extra, den första sommaren med dig. och förhoppningsvis långt ifrån den sista.

Varför känns allting mycket mer på nätterna? Jag tänker, tänker, tänker. Jag förstår inte varför. Jag vill bara leva i nuet och vara lyckligast i världen. Är jag det? Det känns som jag är det när jag är med dig. Men på kvällarna, när jag blir själv börjar jag tänka, massor. Jag vill bara att det ska vara vi föralltid, det är allt jag vill.

Jag önskar att jag kunde få veta vad du tänker, exakt vad du tänker. Känner du likadant som jag? Har du samma känslor för mig som jag har för dig? Menar du alla fina orden du säger till mig?
Jag vet ingenting, jag tror jag vet och jag hoppas, hoppas att det är som jag tror..

Ni får hemskt gärna följa mig på bloglovin om ni vill, då klickar ni här
Följ min blogg med bloglovin

Jag var tjejen som inte gjorde så mycket väsen av sig, som folk passerade men inte riktigt la märke till. Jag var den blyga och tysta i klassen. Jag gick inte på fester och gjorde jag det var jag nykter och höll mig med dom jag redan kände.
Jag hade aldrig haft någon pojkvän och jag var rädd, rädd för att bli två. Jag visste inte hur det skulle vara, men sen träffade jag dig. Det varade i lite mer än ett halvår och jag förändrades så. Vårat förhållande var aldig 100procentigt, inte om ni frågar mig. Men frågar ni honom så var det det. Han ville dela resten av livet med mig men jag kände aldrig så. Men av dig och min tid på gymnasiet förändrades jag nått fruktansvärt.
Mitt självförtroende har stärkts nått så ofanligt mycket, jämfört med då. Det är fortfarande inte det starkaste i alla lägen, men hundra gånger bättre mot då. Jag går på fester, träffar nya männsikor och kan oftast vara stolt för den jag är. Men jag ser fortfarande mig själv ibland som den där tjejen som folk inte riktigt lägger märke till, som är "en i mängden". Men jag vet innerst inne att det inte är så, det är snarare tvärt om nu (ni får inte tro att jag försöker skryta eller nåt nu, för det är inte alls så jag menar).
Ett tag efter att vi gjorde slut började jag festa, mycket. Jag mådde helt enkelt inte bra, jag behövde någon. Jag var ute på krogen och nu var jag "hon som alltid fick ragg". Jag trivdes inte med det, jag trivdes inte med att varje gång jag gick ut så hade jag killar efter mig. Men jag träffade några som jag började gilla, vissa sov jag över hos andra blev bara ett "engångsstrul". Och jag hatar det ordet, strul. Men så var det. Mitt gamla jag hade aldrig någonsin gått hem med en okänd kille, aldrig, det fanns inte ens i tankarna. Men jag tror jag letade, jag tror jag behövde Han. Jag behövde någon som ville ha mig, som ville älska mig.
Jag har aldrig varit "förhållandetypen", trodde jag själv. För jag är rädd, så sjukt jäkla rädd för att bli lämnad. Jag har aldrig blivit lämnad, utan jag har lämnat. Det är nog därför, jag vill inte bli lämnad, jag klarar det inte. Mitt hjärta klarar det inte.
Men nu har jag träffat Dig, och det har aldrig någonsin känts såhär bra som det gör mellan oss. Och jag kan inte mer än hoppas på att du också känner så. Du säger att du gör det, och jag litar på dig.
Men jag är så rädd för att det en dag ska ta slut..

Hon : ni planerar giftemål, barn och hela köret va?
Jag : jajjemen!
Han : ja, sju ungar minst!
Jag: ja, minst!
Han (lite mer seriöst): nja, två kanske blir bra?
Jag: ja, det tycker jag också låter lagom
Han : va bra, då är vi överens (ler)

Vi pratar om barn, redan nu. Vi har gjort det flera gånger och han låter så säker. Så säker på att det kommer vara vi. Jag är glad, väldigt glad över att han tror det. Men det skrämmer mig också, tänk om, tänk om det inte blir så..jag vill just nu, men man vet aldrig vad som händer. Just nu skulle jag kunna dö för honom.
Vi. Föralltid. Snälla

Här kommer alla känslorna på en och samma gång

Vi möttes av en slump, och började prata. Vi pratade lite till. Vi gick fram till baren och köpte oss varsin öl. Han stod bakom mig och la armen om mig, med handen på bardisken. Jag tvekade, men jag tog hans hand. Jag hade aldrig förut träffat honom men jag tog hans hand, jag kände att han var nått speciellt. Han greppade min hand med. Vi gick och satte oss. Vi pratade och dansade, hela natten tillsammans. Vi kysstes. Vi tog varandras nr och gick tillsammans i kylan. Hans skjuts stod och väntade men han brydde sig inte. Vi höll varandra i handen och fast det var massa minusgrader så var jag helt varm. Han var ju så himla fin. Till slut fick vi lov att gå åt varsit håll. Jag kom hem, la mig i sängen och var precis påväg att somna. Det plingade till i mobilen..det var från honom. Han skrev att han hade haft den bästa kvällen på länge med mig, sen skrev han godnatt.
Han fortsatte att höra av sig. Vi smsade med varandra varje dag, och skrev godnatt till varandra varje kväll. Men jag förstod inte hur nån så fantastisk människa som honom kunde vilja vara med mig. Jag trodde bara att han lekte med mina känslor. Men det visade sig att det inte var så. Han ville något mer, han ville ha mig. Mig. Det är vi nu, och det har varit det i ett par månader. Fast det känns som det varit det mycket mycket längre. För vi har träffats flera gånger i veckan ända sen första gången vi sågs. Och jag är så lycklig, så lycklig för att jag får vara din!

Lying close to you
feeling your heart beating
And I'm wondering what you're dreaming
Wondering if it's me you're seeing
And then I kiss your eyes
And thank God we're together
I just wanna stay with you in this moment forever
Forever and ever

någon som håller handen lite hårdare. någon som tycker om att leka med mitt hår och som kliar mig på ryggen tills jag somnar. någon som vill ligga ändå lite närmare fast vi redan ligger så nära det bara går. någon som pussar mig på pannan och säger ord som "klart man vill ligga kvar här när man ligger bredvid världens sötaste" när halva dagen har gått och vi fortfarande inte har klivit upp. någon som har ett leende som ingen annan. någon som tittar mig i ögonen och säger "jag vill ju inte att du ska vara ledsen..", och allt känns genast 1000 gånger bättre.

den någon är du.

this is the start of something good

don't you agree?

nu börjar vi.